...ett ypperligt exempel på elektronmusik med atmosfär och nyansering...

(Svenska Dagbladet 25/9 1984 -- Hans-Gunnar Petterson)

Hillborgs stycke är klangrikt, vackert och dramatiskt verkningsfullt. Det har en självständig hållning men är också representativt för den befriande respektlöshet den unga elektronmusiken visar en tradition av opersonlig asketism som stundom gjort genren obegriplig.

(Expressen 25/9 1984 -- Sören Engblom)