Anders Hillborg - Press Clippings

Mer förföriskt kan det knappast bli

Man kan lugnt påstå att Anders Hillborgs ”Sirens” är helt rätt för Östersjöfestivalens profil. Här finns en havstematik som inte bara svarar mot den geografiska idén bakom festivalen utan också dess etos (även om Hillborgs verk handlar mer om Odysseus Medelhav än om strömmingarnas Östersjö). Här har Esa-Pekka Salonen sin dirigentpinne med i leken, för han är både festivalens konstnärlige ledare och den dirigent som ledde det framgångsrika uruppförandet i Los Angeles förra året. Med andra ord: perfekt verk för tioårsfirande festival.

Egentligen gör Hillborg samma sak som han en gång gjorde med sitt genombrottsverk ”Himmelsmekanik”, nämligen att knyta an till en av musikens grundläggande myter. Då gällde det sfärernas harmoni, nu den förföriska sång med vilken sirenerna försökte locka Odysseus. Två sirener har Hillborg, här de gnistrande klara solisterna Elin Rombo och Tuuli Lindeberg, men också en kör bestående av Radiokören och Eric Ericsons kammarkör. Lägg nu till Radiosymfonikerna, och proportionerna av Hillborgs drygt halvtimmeslånga stycke får sin imponerande numerär beskriven.

Men det är mycket mer än så. Ingen bland svenska tonsättare och få utomlands har som Hillborg den klangliga magin så självklar att den så lätt kan lockas fram för att gestalta sirenernas fascinationskraft. Harmoniska spektra skevar, omvandlas och rätas ut. Kören har stavelser, visslingar, fingerknäppande och magiska klangkroppar på sin lott. Här finns både en fri klangfantasi och partier med fast tonal grund. Hillborg har haft en stark, klanglig vision och fått den att ta musikalisk kropp. Vackrare, mer förföriskt och fascinerande kan det knappt bli – Sirens kommer helt säkert visa sig vara ett av 2010-talets väsentliga verk.

Erik Wallrup, SvD, 2012-08-26