Latest reviews

Lost Landscapes

(Record review)


Anders Hillborg liebt es, wenn Grenzen zwischen vertrauter Tradition und erfindungsreicher Experimentierlust zerfließen. Dafür zieht der Schwede aber nicht nur stilistisch alle Register, vom Spätromantischen über lateinamerikanische Rhythmen bis hin zu Einflüssen aus Jazz. Dem mit allen Wassern der Instrumentationskunst gewaschenen Komponisten gelingt es zugleich, das menschliche Ohr zu irritieren bzw. auf die falsche Bahn zu lenken.

Gleich im Erö?nungssatz seiner vier Orchesterstücke „Through Lost Landscapes“ lässt Hillborg den Streicherapparat mit all seinen Glissandi derart rauf- und runterziehen, dass man als Ursprungsquelle entweder einen Computer oder eine elektronisch verstärkte Orgel vermuten würde. In dem nun ebenfalls weltersteingespielten, mehrsätzigen „Sound Atlas“ verknäulen sich hingegen ätherisch dahinschwebende Töne zu einem scheinbar digital generierten Soundwesen. Doch auch dahinter steckt die erstklassige musikalische Handarbeit des Göteborger Sinfonieorchesters – auch dank der extrem feingetunten Leitung der Gastdirigenten Pekka Kuusisto und Brad Lubman.


Alle drei hier aufgenommenen Orchesterkompositionen von Anders Hillborg stammen aus den 2010er-Jahren. Und der Liederzyklus „The Strand Settings“ wurde bereits von der Auftraggeberin Renée Fleming eingespielt. In der Neuaufnahme dieser auch vom Spirit des amerikanischen Songbooks und des Gospels beeinflussten Lieder bezaubert jetzt die Sopranistin Ida Falk Winland mit ihrer herrlich timbrierten und ausbalancierten Stimme. Eingerahmt werden die „Strand Settings“ von den oftmals skizzenhaft kurzen Sätzen von „Through Lost Landscapes“ und des „Sound Atlas“ – wobei sich Anders Hillborg einmal mehr als ein faszinierend erfindungsreicher Gegenwartskomponist auszeichnet, der sich o?en zum Einfluss etwa von Jean Sibelius, Charles Ives und John Adams, aber auch des Cool-Jazz eines Gil Evans bekennt.

Guido Fischer, Rondo, 15.08.2026

Lost Landscapes

(Record review)

Sonic imagination and luminous colours 


Anders Hillborg’s stylistically eclectic work resists easy categorisation as these three rewarding works, performed by the Gothenburg Symphony Orchestra, demonstrate. Lost Landscapes opens with signature glissandi, features a filmic, jazz-inflected chase and ends in an orchestral death spiral. Pekka Kuusisto draws out its luminous colours and richly clustered harmonies.

The Strand Settings, a four-movement song cycle to texts by Canadian poet Mark Strand, was composed at the behest of Renée Fleming. Nature, the elements and a certain forlorn eroticism infuse poetry that Hillborg responds to with tonal and dynamic restraint. Gently pulsing strings with piquant woodwind and brass build atmospheric soundscapes over which Swedish soprano Ida Falk Winland spins haunting vocal lines in impeccable English.

Finally, Sound Atlas, stylishly conducted by Brad Lubman, showcases Hillborg’s sonic imagination and affection for unusual instruments. Here it’s the verrophone, invented by German musician Sascha Reckert, where the rims of glass tubes are rubbed with wet fingers, similar to playing wine glasses. The orchestra is often instructed to play slightly sharp or flat, their microtonal clashes lending the work a spectral quality. A pair of gleaming slow movements pitch into the glittering Vaporised Toy Pianos followed by the roiling Vortex before concluding with Hymn, a noble finale in the manner of Sibelius.

Clive Paget, The Guardian, 14 Aug 2026

Sound Atlas

(Concert review)

I Anders Hillborgs verk maximeras kontrasten mellan rytmisk aggression och stilla nåd

Det är fyra år och en pandemi sedan jag hörde Anders Hillborgs ”Sound Atlas” i London, och när jag på nytt får uppleva denna sinnliga världskarta i Konserthuset påminns jag om föraningarna det väckte i februari 2020, något år efter uruppförandet. För glasharmonikan, huvudpersonen i ”Sound Atlas”, framstår som det tomma, urgröpta hologrammet av en solist – men dess kristalliska, tinnitus-liknande röst tränger in i hjärnbarken som en förvarning om stundande oro.

Anders Hillborg odlar här samma vemodiga, sakrala tonfall som i den andra violinkonserten, men i fjärde satsen, Vortex, är det som om världar rasar när en cyklon av tunga brass och jagande pizzicaton släpps lös. Kungliga Filharmonikernas chefsdirigent Ryan Bancroft maximerar kontrasten mellan rytmisk aggression och stilla nåd, som i sista satsens hymn drar tankarna till Wagners ”Parsifal”. Självklart möts tonsättaren, när han till sist kliver upp på podiet, av publikens jubel.

Sofia Nyblom, DN, 26 september 2024

Violin Concerto No. 2 / Liquid Marble

(Record review)

Norska Eldbjørg Hemsing är den fjärde internationella solisten att tackla Anders Hillborgs Violinkonsert nr 2 och den första att sätta den på skiva. Hisnande spel i denna ömsom supercoola, ömsom eldfängda musik från 2016 som Eldbjørg tacklar så taglet ryker. Tillsammans med Esa-Pekka Salonen rev hon ner Berwaldhallen när Hillborg firades i vintras. Här också hans 30 år gamla signaturverk, läckra ”Liquid marble” från samma magiska afton.

Camilla Lundberg, DN, 4 september 2024